Hej och välkommna!

 

 

Eftersom det har varit ett saligt flängande fram och tillbaka över klotet för min del de senaste åren är det väl inte en dag försent att skaffa en blogg(och sen förhoppningsvis skriva i den med jämna mellanrum) för att dela med mig av allt som händer i mitt smått egendomliga liv. 

 

Denna gången är det Australien som står på tur för mitt resande öga. Inte en dag för sent det heller då jag alltid haft  en liten längtan efter the outback, koalor och människor som säger Oii Mate för att påkalla uppmärksamhet.

 

Är här på ett Working Holiday-visum som gör att man kan resa och jobba på samma gång.

 

Är här med en tjej som heter Ronja och har varit boende i samma Oslo-kolletiv som jag det senaste halvåret. 

 

Är här mest för att jobba, iallafall detta året, sen ska vi antagligen se lite mer av denna kontinent. (Jeeeez vad stort det är här)

 

Så som ni säkert insett befinner vi oss redan down under och jag kan ju börja med att berätta om det första( och förhoppningsvis enda och sista) missödet på vår resa hittills. Vi stod i incheckningskön på Arlanda för att påbörja vår 25 timmar långa resa tvärs över jordklotet. Ronja har varit duktig och skrivit ut alla papper på visum, kontoutdrag, biljetter m.m medan en annan(läs: undertecknad) lever efter devisen att det där löser sig och inte har ett papper med sig. Jag tänkte just som vi skulle checka in våra grejer att det kanske hade varit bra endå. 

 

Fram till disken kommer vi och har just lämnat fram alla papper och pass vi äger då den snälla incheckningsmedarbetaren på Finnair upplyser oss om att det har blivit fel på Ronjas visum då det står att hon fyller den 14 april på visumet och inte den 15 som i hennes pass. Jag försöker lite lamt med att "det där kan vi ju fixa bara vi kommer ner till Australien". Men den gubben köpte inte Finnair då de inte låter någon utan visum gå på ett av deras flyg till Australien. Efter lite dividerande kommer det fram nån stuck up markvärdinna och säger att vi måste springa och boka ett turistvisum till Ronja om hon överhuvudtaget vill följa med på planet. Ronja ser på mig med panik i blicken och jag har redan börjat undra om jag kommer få flyga ensam till Brisbane. 

 

Vi skyndar iallafall bort till 15 min-datorerna och jag fyller under behärskat lugn i en ny visumansökan åt Ronja, efter att ha kontrollerat uppgifterna säkert 7 gånger skickar vi in allt och får direkt besked om att hon fått ett nytt visum. Så nu har jag ytterligare en sak att addera till: Saker jag kan göra på en pisskvart.

 

Resten av resan gick prickfritt och vi landade förväntansfulla som barn på julafton. Skulle vi få vara med på Australian border security då Ronjas visum hade blivit fel och vi kanske måste ta en disskussion med immigrationskontrollanterna i nått litet rum på flygplatsen? Låg det inte trots allt en gammal mosig banan längst ned i min väska och jag skulle tvingas packa upp allt jag äger inför tv-kamrornas granskande ögon? 

 

Svaret är att det gick så bra det kunde! Ronja förklarade sitt problem för personalen, de kopierade alla papper hon ägde och sa sedan att de skulle försöka göra så gott de kunde( ska tilläggas att man betalar 2500 kr för ett VH-visum och det går endast att söka en gång per livstid) och sedan höra av sig. Dagen efter hade Ronja fått ett mail från Head of Immigration som berättade att Ronja nu är i Australien på sitt WH-visum, 20 fakta om kängurur, börjande varje med mening med Oi Mate och allt sånt där nu immigrationsmänniskor nu gör Down under. 

Efter att ha hoppat runt som två cheerleaders på crack tackar vi nu alla som nånsin jobbar på Australian Immigration hur sura de än må har varit under arbetstid! 

 

Efter att nu ha varit här i omkringensådär 4 dagar är intrycken många! Berättar mer senare. 

 

Hoppas allt är bra med er och sådära, Cheeeeeeers MATE!